Den heta sommaren 2018, den 3 och 4.e juli närmare bestämt, fick jag äntligen tillfälle att studera vilda björnar i vacker svensk taiga. Det var tack vare Håkan och Eva som driver Vargas Wildlife Lodge i norra Hälsingland. Samling vid deras lilla konferenshus vid den vackra sjön Öjungen.  Jeep-körning på knölig skogsväg till foten av björnberget. Promenad under tystnad. Håkan visade björnspår i lera och björnklös på en gran. Gömslet ligger fint i kanten av en cirka 40 meter stor glänta i den fina tajgan. Gömslet har nio tonade små fönster framåt, och under varje fönster finns en glugg för kamera, med strut att knyta om objektivet för att inte släppa ut vittring. Bakom ryggen har man säng och i hörnet ett väl ventilerat och ljudisolerat torrdass. Vi var sju personer.

Klockan sjutton började väntan. Ett dussin torrakor stod på och kring gläntan. Tuvstarr och hjortron skvallrade om fukt, en liten myr. Vid skogsbrynet blommade mjölkört. En rödstjärt, ett par nötskrikor och ringduvor gav oss något att se på under väntan. Vid sjutiden viskade någon något, och alla ögon vaknade. Var det inte ett par öron som stack upp över starrtuvorna där? Jo, snart stack en björn upp huvudet och vädrade och lyssnade. Och rusade plötsligt iväg bort i skogen. Efter en kvart kom den tillbaka igen och sökte sig lite längre ut i gläntan (där Håkan gömt frukt, havre och brödbitar på många olika ställen).

Mellan klockan sju och elva på kvällen fick vi se fem eller sex olika björnar besöka gläntan och närma sig oss från fyrtio till fem meters avstånd.  Olika stora, olika i pälsens ruggighet och bruna nyanser, olika i kynnet. Slående var att alla verkade vara så rädda för varandra.  Jag har sett liknande i Rumänien- björnar rädda för björnar. Bara vid ett tillfälle var två medelstora björnar samtidigt i gläntan, kanske systrar.

När det var som mörkast kom en björn fram till bara tre meter från gömslet, men det gav inga intressanta bilder. På efternatten och morgonen fick vi enstaka björnbesök. Den andra kvällen väntade vi från klockan fem till tio innan den första björnen kom. Men inget är som väntans tider.

Brunbjörnen är ett märkligt djur, kanske märkligast för att den kan vintersova, hibernera, 4-6 månader i sträck utan att dricka, äta eller urinera. En människa som försökte göra om det tricket skulle dö av intorkning inom 3-4 dygn, urinförgiftning inom 3-4 veckor och blodpropp inom ett par veckor och efter 5 månader ha så atrofierade muskler att hen knappt kunde resa sig, och ett så svagt skelett att det kanske skulle brista bara hen reste sig.  Flera forskargrupper i Europa och Nordamerika jagar nu förklaringen på björnens trick. Ultraljudsmätningar visar att musklerna knappast minskar alls. Bentäthetsmätningar visar ingen minskning. Blodprover visar bara en minimal ökning av urinämne. Halten av sköldkörtelhormon, som reglerar ämnesomsättningen, sjunker bara en aning . Men pulsfrekvensen minskar från cirka 50 till 10 slag per minut. Kroppstemperaturen är bara ett par grader sänkt.

Björnen går i ide när utomhustemperaturen sjunker under noll, och den första snön faller. Sedan blir den sakta vaknare redan från några veckor innan det är dags att lämna idet, vilket den gör kring Tiburtiusdagen, den 14 april. Men stör man den under vintersömnen, kan den inom några minuter resa sig och springa iväg. Ofattbart!

I laboratorieforskning  har man sett att om man lägger muskelceller från ett däggdjur i odlingsvätska skrumpnar de successivt ihop. Men om man tillsätter lite serum från en vintersovande björn, bibehåller muskelcellerna sin volym. Vad innehåller björnens serum under vintersömnen? Gissa om forskarna försöker identifiera denna faktor! (För sammanfattning på engelska läs K G Welinder och medarbetare. Journal of Biological Chemistry 2016 oct, 291; 22509!)

En och annan björn vaknar och byter ide någon gång under vintern. I början av mars drev varm Atlantluft in över Jämtland så att snön blev lös och våt. Petter visade mig spår av en stor björn, baktassar 26 cm långa, som hade letat sig runt i björk-granskogen i Vålådalen den gångna natten. Snart fann vi att den gick i cirklar och snirklar i samma dunge som vi bakspårade i, troligen sökande efter en torr plats att sova vidare på, så vi backade ur. Det är annars inte förrän kring Tiburtiusdagen den 14 april som björnen brukar lämna idet.

Sommaren 2017 deltog jag i Naturskyddsföreningens extra inventering av fjällnära skogar med höga naturvärden (eftersom Skogsstyrelsens nye chef hade ”pausat” registreringen av nyckelbiotoper). Förutom att många av skogarna var en njutning att se med deras gamla träd och stora biologiska mångfald, var det tätt mellan björnspillningarna där.

Det var i juni och juli då spillningen var av typ grässpillning, jämn och smetig, tydligt annorlunda än vårens och försommarens spillning då björnen mest ätit myror, kadaver och fjolårsbär, med synliga pälshår från olika däggdjur. Och tydligt skild från höstens blåbärstyp med massor av blåbärsskal.  Men tyvärr såg jag inte skymten av någon vild björn. Forskning visar att de oftast sjunker ner i vegetationen om de hör någon människa (eller annan) närma sig, och de ligger kvar där även om man passerar på bara 50 meters avstånd. Bara vid cirka 10 % av tillfällena i en studie såg man att de GPS-märkta björnarna avlägsnade sig när observatörerna, som spelade bärplockare, närmade sig.

Är björnen farlig ?  En grupp svenska och norska björnforskare fann att under 40 års tid (1977-1916) hade björn skadat människa vid 42 tillfällen. I två av fallen hade människan dött. 33 av personerna var jägare. 24 av dem hade skjutit på björnen innan den attackerade. 25 av dem hade en lösspringande hund som attackerat björnen.  Av de elva personer som attackerats när de inte var på jakt, var två jägare som planerade jakt. Tre, varav en kvinna, arbetade i skogen. En 14-årig årig pojke som åkte off-pist föll ner i ett björnide där en hona med tre ungar vilade. En man dödades när han lättklädd gick ut ur stugan mitt i natten för att urinera, med hunden lösspringande.

Så när tidningsrubrikerna lyder: Björn attackerade jägare, borde det oftare stå: ”Jakthund attackerade björnhona med ungar” eller ”Jakthund attackerade björn i ide”, när det är detta det handlar om.   I mer än 500 fall har forskare testat att passera GPS-märkt björn på 50 meters avstånd. I samtliga fall gömde sig björnen eller smet undan. (Stöen och medarbetare; Brown bear attacks resulting in human casualities in Scandinavia.., PLOS One2018, 23 maj, sid 1-14). Det är alltså mycket ovanligt att björn attackerar obeväpnade människor. En rekommendation till dem som vandrar i björnmarker är att undvika att gå in i täta snår, och undvika att ha lösspringande hund. Det är bra att höras. Prata lite eller sjunga en lugn sång.

Den 21 augusti 2018 började licensjakt på björn i mellansverige. Det är svårt att förstå varför myndigheterna i år tillåter licensjakt på så många som 284 (tvåhundraåttiofyra) björnar. I Jämtlands län höjdes tilldelningen från 70 till 100 björnar.  I Gävleborgs län var ”tilldelningen” hela femtio björnar. År 2017 beräknades antalet björnar i Gävleborgs län vara 508 (konfidensintervall 463-  580) genom DNA-analys av spillning.  I oktober 2014 beslutade Naturvårdsverket att miniminivån skulle vara 25 föryngringar, motsvarande 250 björnar, i Gävleborgs län. I november 2014 satte viltförvaltningsdelegationen förvaltningsmålet till 36 föryngringar, motsvarande 360 björnar.  I Dalarna och i Gävleborgs län hade antalet skjutna björnar nått full tilldelning inom mindre än en vecka.

Länsstyrelsens i Gävleborgs beslut finns på deras hemsida och är intressant läsning.  Avsikten var att decimera björnstammen, angav man klart i Länsstyrelsens text. Men motiveringen till jakten verkar svag: de angivna skadorna på bikupor etc är  lindriga  jämfört med  skadan av att utrota eller kraftigt decimera en art. Är det pengar som driver? Säljer markägarna jakttillfällen för dyra pengar? Säljer man björntassar, kranier och andra delar av björnen som turistsouvenirer?  Det verkar vara lätt att få tillstånd till det genom CITES-intyg som kan erhållas från länsstyrelsen. Eller är det psykosociala värden som driver- att vara manlig genom att döda björn? Eller är det som det verkar att jägare är rädda för björnar och vargar? Liksom björnar är rädda för björnar? Men som svamp- och bärplockare eller fredlig vandrare har man alltså ingen anledning att vara rädd för björnen. Björn har sällan skadat någon fredlig person. Jag hoppas att människans acceptans för och beundran inför björnen kommer att öka så att antalet i Skandinavien och Finland får öka och säkra artens fortsatta existens och evolution

Linköping den 2018-09-27

Göran Toss